Hanna

det fanns en kärlek men den har brunnit ut
du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
du säger att du minns och att det känns som igår
men det var för länge sen för att ens komma ihåg
och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

jag gav upp för länge sen

du är kvar med samma folk, kvar med samma man
lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
det är att leka med eld när du drar upp det här igen
för du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen